Hur?
Är det någon där ute som kan förklara för mig, för jag förstår faktiskt inte. Hur är det meningen att man ska kunna lämna sin andra halva och sedan åka 45 mil därifrån? Hur är det meningen att man ska kunna lämna sina bästa vänner, de som förstår en och de som man kan vara sig själv med till hundra procent? Hur ska man kunna lämna de som betyder mest, ge dem en kram och sedan inte ses på några månader?
Hur i helvete ska man kunna stänga av sina känslor och inte bry sig? Hur ska man orka gå dag ut och dag in och sakna någon så det gör ont? Hur ska man orka sakna någon så man går sönder i snart tre år? Är det någon som har ett svar för jag vet inte längre. Jag vet inte hur jag ska kunna stå ut längre. Det gör ont. På riktigt. Inte som att man bränner sig på locktången eller att man råkar skära sig på ett papper. Nej, det gör ont så att det känns som om man går runt med en kniv instucken i magen, som då och då vrids om några varv. Det känns som att någon gång på gång slår en så hårt så man tappar andan och inte får någon luft.
Betty
Emma, jag känner exakt likadant. Du fattar inte hur många gånger jag bara velat skita i detta, åka upp till Stockholm och krama min bästa vän. Hon som vet allt om mig, hon som alltid får mig på bra humör. Hon som jag träffade näst in till varje dag i 4,5 år. Hon som jag älskar mer än vad Nalle Puh älskar sin honung. Hon som jag ska sitta bredvid och skratta med åt Magnus när jag är 65+.. Hon som är min syster som jag aldrig fick.
Jag älskar dig bästa vän. Jag saknar dig. Jag saknar dig så sjukt äckligt mycket. Du är bäst hjärtat, vi klarar detta. <3
Trackback