Shit vad jag saknar det. Hästar. Känslan när hon gick i perfekt form och när ett pyttelitet tygeltag får en att känna hur hon spänner om hela kroppen och ändrar riktning. Hur hon lydde minsta vink. Men jag saknar också när allt bara gick skit och sedan hoppar man av lite lätt irriterad och ser hennes ögon, som är alldeles fulla av bus under hennes pannlugg, och allt bara rinner av en. Eller när hon fick fnatt och skenade iväg och bockade och studsade. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Och shit vad jag saknar det...