Är det någon där ute som kan förklara för mig, för jag förstår faktiskt inte. Hur är det meningen att man ska kunna lämna sin andra halva och sedan åka 45 mil därifrån? Hur är det meningen att man ska kunna lämna sina bästa vänner, de som förstår en och de som man kan vara sig själv med till hundra procent? Hur ska man kunna lämna de som betyder mest, ge dem en kram och sedan inte ses på några månader? 

 

Hur i helvete ska man kunna stänga av sina känslor och inte bry sig? Hur ska man orka gå dag ut och dag in och sakna någon så det gör ont? Hur ska man orka sakna någon så man går sönder i snart tre år? Är det någon som har ett svar för jag vet inte längre. Jag vet inte hur jag ska kunna stå ut längre. Det gör ont. På riktigt. Inte som att man bränner sig på locktången eller att man råkar skära sig på ett papper. Nej, det gör ont så att det känns som om man går runt med en kniv instucken i magen, som då och då vrids om några varv. Det känns som att någon gång på gång slår en så hårt så man tappar andan och inte får någon luft.